Helt fantastiskt faktiskt!!
Aria ligger ju längst in i Askimsfjorden så det började med en ganska hård bidevind söderut de första fem milen till Fjordholmarna. Revad stor och fock - det gick mestadels på högkant och avdriften var ju väsentlig - minst sagt
- även om farten var hygglig! Och det var sÅ roligt!!
Sunwinden är verkligen en bra sjöbåt - fast det gick rejält med vågor så kaffepanna och annat skramlade omkring i ruffen och översköljande sjöar så tar hon sej ändå fram någorlunda torrt och utan några konstiga överhalningar eller annat osäkert beteende.
Jag gav mej den på att faktiskt klara att segla in mellan Fjordholmaran utan något slag och det gick ju med nöd o näppe. Kanske inte den mest optimala segligen egentligen, men det kan var bra att testa gränser då och då.
Efter dessa tuffa fem NM kunde jag falla av och surfa norrut mot Donsö Huvud och vidare mot Snobbrännan.
Gissa om det gick undan nu!!
Både logg och GPS visade tidvis upp mot sju knop!! Inte dåligt för båt med teoretisk toppfart på omkring fem ... 
Vad jag NJÖT!!
Sen, i höjd med Snobbrännan, vände jag kosan österut igen och kryssade hemåt, nu utan att pressa upp henne mot vinden som förut. Aria tjänar på att segals ett par grader lägre än dikt bidevind för att inte stanna upp i vågorna. På väg in började jag ta ner focken och beslog den tillfälligt. Nu hade det blåst upp ytterligare och för bara storen gick jag med sex(!!!) knops fart mot hamnen.
Detta var en av de roligaste selgingarna denna säsongen,
en kort resa på bra 12 sjömil på omkring två timmar,
men SÅ njutbart hela vägen!
. Hann bara segla ett par vändor i somras, men tillräckligt för att förstå att jag måste göra en del små förbättringar.